Den röda tråden genom 200 år av tvister i Ragundadalen
På skrivbordet bredvid mig ligger det dokument som utgjorde ryggraden i närmare 200 år av tvister i Ragundadalen. Det är det signerade dokumentet med föreningen mellan Västerede Byamän och Ragunda- och Stuguns sockenmän daterat den 14 juni 1794. I de tvister som uppstod efter Ragundasjöns tömning år 1796 har det refererats till denna förening om och om och om igen.
Ingen av de inblandade kunde nog ana vilken central roll detta dokument skulle få och hur långdraget efterspelet skulle bli. Det är tveksamt om Ragunda- och Stugu sockenmän hade gått med på denna förening om de förstått hur stora konsekvenserna av kanalgrävningen förbi Storforsen skulle bli. Sockenmännen ovanför forsen tyckte att byamännen nedanför densamma mest var till besvär eftersom de under 18 år hindrade deras grävningsarbete. Från sockenmännens synvinkel var det 18 år av förlorat fiske och timmerflottning.
Dokumentet med föreningen har blivit avskriven ett flertal gånger och här följer en av dessa avskrifter med ett för oss ålderdomligt språk:
Sedan Ragunda och Stugu sockenmän å ena sidan, samt Västerede bys i Fors sockens hemmansägare och åbor å den andra sidan, till biläggande av uppkomna stridigheter, angående an ny vattenlednings öppnande för Ragundaälven, på sidan om den så kallade Gedun eller Storforsen, med den ersättning för till äventyrs därigenom timade skada å de sistnämndas ängsslåtter och laxfisken de böra njuta, med varannan vid åtskilliga tillfällen tillförena samtalat om billig förening, men någon sådan icke kunnat med alla vederbörandes samhälliga bifall träffas; hava undertecknade, å egna och de övriga delägarnas vägnar, nedanstående dag, på anledning av herr Landshövdingens och Commendeurens av Kungliga Maj:ts Nordstjerna Orden, högvälborne friherre Carl Bunges till domaren i orten avlåtna skrivelse, under den 30 nästlidna maj, i förenämnda avsikt åter sammanträtt, samt, efter mogen överläggning och nogaste betänkande, av de mångfaldiga förslag, som börebragta blivit, såsom ock, till förebyggande av den ytterligare tid utdrågt, besvär och kostnad en förestående rättegång ofelbart skolat medföra, nu äntligen stannat uti den frivilliga och vänliga förening, som härefter följer, nämligen:
- Vad först angår Västerede byamäns, vid tillärnade nya vattenledning belägna slåtter, vilka antingen het och hållet, eller till någon ansenlig del komma att gå förlorade; så ehuru Ragunda och Stuguns sockenbor helst önskat, att även i denna del foga sig efter Västeredemännen åstundan, att till utbyte lämna ängar, till godhet och övriga omständigheter, på allt sätt svarande emot dem, varför ersättning givas ska; dock som slik lägenhet för det närvarande icke finnas att kunna anbjudas; så hava undertecknade i stället beslutat, det bemälte sockenmän skola uti byn Näset och de foderhus, som till sådant behov av Ragunda och Stuguborna uppsättas, men av Västeredemännen underhållas, å den, eller de dagar, dessa sistnämnda i tillräcklig tid förut låta tillkänna giva, årligen avleverera så stort kvantum Och lika gott hö, som finnes svarande, emot den mistning vilken uppå Västerede bys ängar, inträffar, då förra avkastningen beräknas efter den av herr ordinarie lantmätaren Calvagen i december månad år 1777 anställda hömätning, varvid göres det förbehåll och utfästelse, att ifall antingen i anseende till myckenhet, eller höets godhet någon brist vid avlevererandet skulle bevisligen finnas, fyllnaden däruti då, uppå anmälan hos tingslagets kronolänsman måtte genom dess ämbetsåtgärd och handräckning av vederbörande ofördröjligen uttagas och Västeredemännen tillställas, utan omväg av rättegång, eller till utsökande av vidare order; även som ock, i händelse Ragundasjön, genom nya kanalens öppnande kommer att utgrunda, så att nya slåtter dymedelst erhållas, Västerede byamän äga frihet att få tillträda så stor del därav, till närmaste och bekvämligaste läge, som emot förestående hökvantum finnes jämngott, om de sådant själva åstunda.
- Beträffande de laxfisken, vilka Västerede byamän hitintills gagnat och äro ansedda såsom en skatterättighet deras hemman tillhörande, har med bevis icke kunnat styrkas, eller till full övertygelse upplysas hur stor avkastning därutav skäligen borde per medium räknas, men emedan någon möjlighet sig icke eller företer, att den samma hädanefter med erforderlig noggrannhet utröna, ty är oss emellan överenskommit och beslutat, att Västerede bys åbor antingen måge deras fiskeställen, i vad stånd de helst bliva, även för framtiden nyttja, eller ock dem, till Ragunda och Stugu sockenmän avstå, och i deras ställe årligen bekomma i ett för allt sju och en halv tunna insaltad så kallad blank lax, så framt sådan myckenhet därav på berörda fiskeställen eller till äventyrs nya tillkommande lägenheter kan fångas, men annars penningar, efter årlig markegång, vilket val till Västeredebornas fria behag överlämnas. Varförutan till deras gottfinnande likaledes hänskjutes, att i stället för deras gamla fiskeställen eller därföre nu utfästa betalning tillträda och framgent nyttja de nya fiskelägenheter, som inom deras hemmans nu varande områden möjligen skulle kunna uti nya vattenledningen yppas, till vad godhet och endräktighet de helst kunna bliva, i vilket fall de förra bliva av Ragunda och Stugu sockenbor disponerade; skolande likväl inom en tid av sju år, räknat ifrån det vattnet igenom tillämnade nya vägen börja utlöpa, behörigen tillkännagivas vilket därav nyssberörda 3:ne villkor Västeredemännen vilja antaga, och varvid sedermera för framtiden kommer utan all vidare rubbning att förbliva.
- På den händelse Västerede bys kvarnar, belägna vid Storforsen bliva genom grävningen antingen alldeles obrukbara, eller mindre nyttiga för ägarnas behov, förplikta sig Ragunda och Stugu socknars inbyggare, att med egen kostnad berörda kvarnar flytta och i lika färdigt stånd sätta, på det ställe Västeredemännen själva därtill utse.
- Som till underdånigaste följe av Hans Kungl. Maj:ts allernådigaste förordnande under den 10 juli 1779, Ragunda och Stugu sockenbor, vilka forsgrävningen begärt verkställa och däruti deltagit, äro skyldiga, att för all skada som Västerede byamän därigenom tillskyndas kan å slåtter och fiskelägenheter, ställa nöjaktig säkerhet, alltså förplikta vi oss nyssbemälte sockenmän, en för alla och alla för en, härmedelst, att för vad här ovanför i alla delar överenskommet och utfäst är, stånda uti full borgen och vederhäftigt ansvar, så att det ena med det andra, likmätigt föreningens oförtydda mening och lydelse, utan motsägelse fullgöra skall, i följd varav vederbörande kronobetjänt, i händelse av någons efterlåtenhet eller tredska, äger uppå skeende begäran, utmäta vad som brister hos den eller de, där tillgångar finnes, och den så medelst lidande däremot hava frihet, att av sina meddelägare söka ersättning bäst han gitter. Skolande denna ansvarighet och borgen våra hemman och fastigheter åtfölja, i vars hand de ock komma.
- Slutligen, som alla delägare vid detta tillfälle icke möjligen kunnat sig inställa och föreningen underskriva, så alldenstund vi närvarande, såsom å egna vägnar och av de övriga befullmäktigade hava efter yttersta förstånd och övertygelse sökt härvid följa den billighet, som förmodas giva övertygande prof, att icke egennytta eller vinningslystnad å någondera sidan, utan endast kärlek för sämja och enighet, samt i följd därav avsky för onödig tvist, blivit till grund lagd, då vi ock skäligen tillförse oss de hemmavarande med intressenters fulla förtroende, att härvid hava ej mindre deras än vår egen bästa förmån iakttagit, fördenskull kunna vi undertecknade icke eller undandraga oss försäkran och ansvarighet, att föreningen, sådan den nu författad och erkänd är, skall bliva faststående, och någon ändring eller upphävande därav, icke äga rum, utan till vederbörlig stadfästelse befordras, Stugun 14 juni 1794.
På egna och övriga Västerede byamäns vägnar
Olof Olofsson
Isak Ersson
På Stugu sockenmäns vägnar
Anders Nilsson, Anders Ersson, Jon Jonsson, Eric Jonsson, Nils Mårtensson, Jonas Mårtensson, Eric Ersson, Bengt Pehrsson, Nils Matsson, Jon Matsson, Nils Persson, Påhl Pehrsson
På Ragunda sockens vägnar
Anders Johan Gösling, Nils Jonsson i Ammer, Olof Olofsson i Torsgård, Anders Ersson i Böle, Olof Natanaelsson i Krångede, Nils Ersson, Anders Simsson, Christian Ersson och Göran Johansson i Krångede, Eric Ericsson och Nils Johansson i Döviken, Jöns Pehrsson och Pehr Larsson i Ammer, Pål Persson, Anders Andersson, Per Olofsson, Jon Pehrsson och änkan Karin Olofsdotter i Gevåg, Anders Nilsson i Skogen, Olof Gullicksson och Anders Persson i Gisselgård, Olof Olofsson yngre, Olof Danielsson i Torsgård, Carl Jonnson i Pålgård, Anders Salomonsson, Jonas Magnusson i Hammarsgård, Jon Esbjörnsson i Hammarn.
Denna förening, som skulle gälla för all tid och evighet, har påverkat de efterföljande generationerna i Ragundadalen in i modern tid. Det finns 1000-tals dokument gällande tvister som blossat upp runt de årliga ersättningarna till Västerede by på grund av detta avtal. I mitten på 1970-talet slöts en ny överenskommelse och Västerede by fick ersättning en sista gång.
Slutet gott, allting gott!
Eller?
Otroligt att detta unika dokument har överlevt, den 14.e juni är det alltså 225 år !!
Dokumentets avslutning är ju helt fantastisk med vackra ord som, endast kärlek, sämja och enighet.
“att icke egennytta eller vinningslystnad å någondera sidan, utan endast kärlek för sämja och enighet, samt i följd därav avsky för onödig tvist,”
Slutet gott, allting gott!! 🙂