I början på 1600-talet tillhörde Jämtland och Härjedalen Norge, som i sin tur var ett lydrike under Danmark. Våren 1611 beslöt den danske kungen Kristian IV att Sverige skulle attackeras via Jämtland och i juli samma år kom en norsk här på 2000-2500 trönder in i Jämtland. Den danske kungen hade gett order om att inte gå för hårt fram och endast små angrepp gjordes i Medelpad och Hälsingland.

I maj samma år fick ståthållaren Baltzar Bäck order av den svenska kungen Karl IX att invadera Jämtland och Härjedalen. Bäcks invasion av Jämtland har fått namnet Baltzarfejden och Bäck hade av kung Karl IX fått order om att den svenska hären skulle gå hårt fram och ”inte ens barnet i vaggan skulle bli skonat”. Den norska hären gav upp inom ett par veckor och Baltzar Bäck hade nu fritt spelrum. Han fortsatte invasionen och började göra om det erövrade Jämtland till en svensk provins bland annat genom att tvinga jamtarna att svära den svenska kungen trohet genom hot, våld och utpressning. Alla danskar fördrevs samt de präster som inte var svenskar. I stort sett alla byar i Åre, Undersåker, Kall, Hede och Sveg plundrades och brändes ner.

Stridsscen. Illustration från Olaus Magnus Historia om de nordiska folken.

Kung Karl IX begärde att en delegation med betrodda jamtar personligen skulle svära honom trohetsed och hösten 1611 kom fyra bönder och två präster till Nyköping. Kung Karl IX hade nyligen avlidit och de fick istället träffa hans son och efterträdare Gustaf II Adolf. Väl på plats tog de tillfället i akt och beskrev den nöd som Jämtland befann sig i under Baltzars framfart.

Även en av de svenska ämbetsmännen, sekreteraren Karl Berg, framförde personligen till kungen vilka problem allmogen hade av de svenska truppernas vilda framfart. Även superintendenten Jonas Palma och befälhavaren Olof Ingemarsson klagade över Baltzars hårdhänta behandling av invånarna och då särskilt de betungande skatterna. På grund av dessa klagomål skrev kung Gustaf II Adolf ett skarpt förmaningsbrev till Baltzar där det framgick att om han inte själv ville bli straffad och mista sin post så måste han skärpa till sig.

Landvärnet och dess befäl. Illustration från Olaus Magnus Historia om de nordiska folken.

Baltzar försvarade sig och det hela slutade med att Baltzar och Olof Ingemarsson blev kallade inför riksrådet i Stockholm och där förlikades i juni 1612. Några månader innan förlikningen hade Baltzar och hans trupper lämnat Jämtland eftersom de behövdes på annat håll i striderna med Danmark.

I januari 1613 återlämnades Jämtland och Härjedalen till Norge genom freden i Knäred.

Baltzar Bäck föddes ca 1578 i Finland och var son till den adliga tysk officeren Melker Bäck och han blev med tiden en av Karl IX:s förtroendemän och medhjälpare. En del källor säger att Baltzar var ogift och andra säger att han var gift med dottern till Härnösands borgmästare Mårten Olofsson som föddes i Västerede och var bror till min anfader Sven Olofsson. I en skrift av G Jacobson som finns tillgänglig via Riksarkivet står det både och! Dels att Baltzar var ogift men också att den adliga ätten Bäck i Finland härstammar från honom. Jag får se om jag kan reda ut detta framöver. (Se uppdatering nedan.)

Ett par saker kan eventuellt tala för att Baltzar faktiskt var svärson till Mårten. Det ena är det faktum att inte en enda knekt skrevs ut från Ragunda tingslag för att delta i fejden och det andra är att Gustav II Adolf år 1612 överlät fiskerätten i Västerede till Mårten.

Baltzar Bäck dog i 1618 i Överenhörna i Södertälje. Han var då i runda slängar 40 år gammal.

Uppdatering 190205
Ibland hittar man det man söker när man letar efter annat. Idag hittade jag en kort summering av ett brev som borgmästare Mårten Olofsson skrivit till Axel Oxenstierna år 1614. Där ber Mårten att man inte ska konfiskera hans svärson Baltzar Bäcks egendom i Härnösand. Baltzar är sjuklig och har tvingats sälja allt han äger och har förutom gården i Härnösand som han fått via sin hustru och tillika Mårtens dotter. Dottern beskrivs som ‘eländigare än någon svarslös änka’.

Jag hittade dessutom en stycke som berättar att Baltzar, mitt under pågående fejd tog, sig en avstickare till Härnösand. Jag vet inte hur länge han var där men jag anser att det är högst sannolikt att han träffade både hustru och svärfar. Undrar vad de pratade om…