Härom kvällen satt jag och ströbläddrade i gårdens arkiv när några små biljettliknande pappersbitar fångade mitt intresse. Det var ransoneringskort från andra världskriget och jag bestämde mig för att ta reda på mer om hur de användes.

Diverse ransoneringskort från Västerstugans gårdsarkiv utfärdade på min far Jan Ola Olsson, sedermera Joakim Herkules. Bild: Maud Herkules

Till att börja med fick alla svenska medborgare ett personkort och det första delades ut i augusti 1941. Dessa personkort var en typ av legitimation där namn, födelsedatum, adress och eventuellt yrke framgick. Varje hushåll fick skriva en lista på de personer som ingick i hushållet för att rekvirera personkorten. Listan lämnades in till Kristidsnämnden och för att säkerställa att inga dubbletter lämnades ut stämde man av mot mantalslängderna. När allt var klart fick man hämta personkortet och kvittera det på den inlämnade hushållslistan.

I maj 1945 utkom en ny variant av personkort som hade 30 kuponger som användes för att hämta ut ransoneringskort eller inköpskort. Kupongen från personkortet blev en kvittens på att man hämtat ut inköpskort.

Personkort 1945 utfärdat för min far Jan Ola Olsson, sedermera Joakim Herkules. Från Västerstugans gårdsarkiv. Bild: Maud Herkules

Varje inköpskort bestod av flera små märken avsedda för en viss typ av inköp. Tanken bakom ransoneringen var att den begränsade mängden varor skulle fördelas så rättvist som möjligt mellan befolkningen. Att ha gott om pengar skulle alltså inte ge några förmåner. Det fanns olika inköpskort för olika varor och tjänster. Exempelvis användes D-korten till tvätt- och rengöringsmedel, E-korten till mjöl och bröd och SR-korten var reservkuponger.

Förutom ransoneringskort fanns även växlingskort, restaurangkort, tilläggskort, redovisningskort och militära kort. Det fanns även beredskapskort som var temporära inköpskort för nya ransonerade varor som det annonserades om i radio och press. Dessa beredskapskort var giltiga fram till dess att ordinarie inköpskort för dessa varor tillverkats.

Redan i mars 1940 började kaffe och te att ransoneras tätt följt av socker i april samma år. Övriga varor som ransonerades var kakao, skor, textilvaror, ägg, sirap, grädde, kryddor, mjöl, bröd, matfett, ost, tobak, soda, ljus, risgryn, havregryn, makaroner, potatismjöl, ärtor, bönor, bensin, tvätt- och rengöringsmedel. Den 1 januari 1945 ransonerades den sista varan, nämligen salt. Mjölk, potatis och fisk ransonerades däremot aldrig. Efter fredan1945 upphörde ransoneringen efter hand och det sista som släpptes helt fritt var kaffet år 1951.

Det fanns häften med tabeller där det framgick hur många poäng en vara kostade och i tidningar och radio annonserades vilka varor som kunde köpas med hjälp av beredskapskort.

Mittuppslag i häfte över ransonerade varor under andra världskriget från Västerstugans gårdsarkiv. Bild: Maud Herkules

I gårdens arkiv finns en mängd personkort och inköpskort kvar. De är utfärdade till bland andra min farfar, farmor och farmors mor och några av hennes syskon och syskonbarn samt till den av mig okända personen Ola Olsson. Det tog några minuter innan polletten ramlade ner och jag fattade att det var min pappa som avsågs. När han dog 2005 var det med namnet Joakim Herkules, så varför står det då Ola Olsson på hans personkort?

Min farfar var furir under andra världskriget och därmed utkommenderad, vilket gjorde att giftermålet med min farmor fick vänta. Det gjorde däremot inte min far. Han föddes utom äktenskap i mars 1944 och fick därmed efternamnet Olsson efter sin mor. Detta rättades dock till några år efter freden och både farmor och pappa fick efternamnet Herkules.

På bilden är min far 1 år gammal. Det är samma år som han fick sitt personkort och ransoneringskort utfärdade. Foto: privat album Västerstugan.

Tanken var att pappa skulle döpas till Joakim, men det sägs att prästen vägrade då han ansåg att det var ett okristligt namn. Därför fick det bli Jan Ola istället. I hela hans liv kallades han dock för Kim och i vuxen ålder registrerade han sitt ’riktiga’ förnamn.

Tänk vad en hög med ransoneringskort kan berätta.

PS Om man vill kan man ju fundera på hur vi skulle klara oss idag om vi blev drabbade av krig…