Gamla hus gör som de vill
I höstas skulle jag så stort börja skriva på bloggen igen. Av de planerna blev det intet. Jag har så mycket dokumentation att gå igenom så jag fick helt enkelt lägga skrivandet åt sida och istället fokusera på att gå igenom allt. Nytt material kommer in hela tiden från människor som delar med sig av det de har i sina gömmor, så högarna av dokument växer.
I somras flyttade jag mitt företag från lokalen jag hyrde på torget i Bispgården till det köket i det gamla boningshuset, Gammelbyggninga, hemma på gården. Då passade jag även på att flytta allt forskningsmaterial dit eftersom det började bli trångt i vardagsrummet.
Allt var frid och fröjd fram till några veckor sedan när jag upptäckte att innertaket i salen, ett rum bredvid kontoret, hade släppt. Sedan dess är en stor del av Gammelbyggninga en byggarbetsplats. Förutom att innertaket plockats ner så var vi även tvugna att lyfta bort golvet ovanför salen för att komma åt att göra strukturella och nödvändiga förstärkningar i huset.

En del av isoleringen som tyngde ner innertaket ligger på golvet i väntan på att skyfflas ut genom fönstret.
På grund av röran, dammet och ljuden från hantverkarnas hamrande och sågande, tog jag i helgen beslutet att flytta in allt forskningsunderlag till bostaden igen. Jag flyttade runt lite möbler på övervåningen, för att göra plats för ett par bord och sen blev det till att bära över alla papper, pärmar, böcker och kartor.
Det tog en dag med det var det värt.
Men så tragiskt. Vet du/ni vad som orsakat eländet? Väta, myror eller andra odjur?
Intressant dock med alla ‘fynd’.
Det är helt enkelt tidens tand i kombination med tung isolering och konformade handsmidda spikar som ligger bakom. Kakelugnen och taket gick att rädda men tapeten och taklisterna från 1800-talets slut blev helt söndertrasade, så där får jag ersätta med nyproducerat i gammal stil. Arbetet har stått stilla under våren och sommaren men planeras att återupptas under hösten 2020.