Generalindelningsverket och det ständiga knektehållet, även kallat det yngre indelningsverket, infördes av Karl XI år 1682. Det innebar att de gårdar som ingick i ett visst område måste underhålla en soldat för den indelta armén. Från 1689-1852 fanns fyra roten i Västerede och från 1853 till avskaffandet av indelningsverket fanns det tre roten. Västerstugan var stamhållare och ansvarig först för rote nr 110 och sedan no 33.

Att vara rotemästare innebar att man var ansvarig för att roteringen av knektar utfördes. Till hjälp med knekthållningen fanns övriga gårdar i området som kallades strörotar. Genom att vara rotehållare slapp man utskrivning men i gengäld måste man hålla knekten med bland annat husrum, lön och utrustning.

1853 byttes Västerstugans rotenummer till 33 och här följer avskrifter, med något moderniserat språk, av två olika knektkontrakt. Det första kontraktet är från 1860 och gäller Salomon Olofsson Englund från Västerede. Han föddes 1839 och var menig mellan 1860 och 1890. Det andra kontraktet från 1898 gäller Jonas Andersson som föddes 1875 i By i Dalarna.

Roten No 33 Fors i Ede

Kontrakt

Emellan undertecknade rotehållare för nr 33 vid Revsunds kompani och blivande jägaren, drängen Salomon Olofsson.

1. Jägaren erhåller i årlig lön så länge han tjänar detta nummer kontant ett hundra /100/ riksdaler riksmynt, som ska utbetalas i mitten på maj varje år.
2. Jägaren erhåller en särskild kammare på roten jämte säng med en rejäl fårskinnsfäll med täcke vart 7:e år och en underbädd och kudde vart 5:e år samt får ta nödvändig vedbrand i rotehållarens skog.
3. Så länge jägaren inte använder sig av husrum, säng och vedbrand erhåller han i dess ställe årligen 3 riksdaler riksmynt.
4. Jägaren erhåller skjuts till och från sjön Gesunden vid alla möteskommenderingar.

 Fors och Ede den 25 maj 1860

Rotehållare: Eric Salomonsson, Mathias Danielson, Isac Ersson, Pehr Lidberg

Vittnen: Anders Wide, Jonas Salomonsson

Blivande jägare: Salomon Olofsson

Ovanstående kontrakt godkännes Östersund å Lands Companiet den 29 maj 1860.

Vidimeras: Carlh Ekberg, PG Rissler

 

Kontrakt

Emellan samtliga rotehållare för N:o 33 vid Revsunds kompani av Kungl. Jämtlands fältjägarregemente och den för samma nummer ingående rekryten Jonas Andersson är följande kontrakt upprättat:

1. Rotehållaren betala genom stamrotehållaren till jägaren i ett för allt årligen etthundrafemtio /150/ kronor av vilka löneförmåner hälften utbetalas för Juni månads utgång och andra hälften före December månads utgång; dock utbetalas till jägaren antagningsdagen lönen i förskott för återstoden av då löpande halvår. Vid avskedstagandet äger jägaren att uppbära lön till och med månaden, under vilken avskedet beviljas;
2. Av första halvårslönen innehåller rotestamhållaren Tio /10/ kronor årligen, vilket belopp avlämnas till vederbörande kompanibefälhavare för att för jägarens räkning insättas i sparbank och därstädes av jägaren eller dess rättsinnehavare lyftas vid avgåendet från Kronans tjänst. Detta belopp äger kompanibefälhavaren för rotehållarens vägnar lyfta hos redogöraren för Jämtlands regementes roteringskassa i avräkning för roten tillkommande roteringsbidrag;
3. Jämväl tillhandahålles jägaren, om han så önskar, husrum å roten jämte vedbrand i överensstämmelse med knektkontraktet för Jämtland, vilket i övrigt i de delar, som här icke blivit omnämnda, länder till efterrättelse;
4. Förbinder jag Jonas Andersson mig att emot erhållande av ovannämnda löneförmåner troget och redligt tjäna för roten så länge hälsa och krafter det medgiva;
5. Med förestående kontrakt förklarar vi oss å ömse sidor nöjda.

Fors & Ede den 24 november 1898

Olaus Olofsson, stamrotehållare
Isak Lund
JO Eriksson
E Eriksson
S Eriksson
HO Lund
PO Elf

Jonas Andersson, blivande jägare 

Närvarande vittnen: E Edström, AO Olsson

Att ovanstående rotehållare är ifrågavarande rotehålls samtliga delägare intygas: EO Englund

Förestående kontrakt godkännes. Östersund i Landskansliet den 6 december 1898

Knut Ulfsson Sparre”

 

1873 bestämde riksdagen att indelningsverket succesivt skulle ersättas med värnplikt och 1901 var avvecklingen klar. De knektar som då var anställda fick dock fortsätta att tjänstgöra så länge de önskade, varav Jonas Andersson var en. I Västerstugans gårdsarkiv finns kvitton på Jonas löneutbetalningar en bit in på 1920-talet.